Hurdant smakar årets vinskörd? Vad händer i framtiden? Blir Sverige en vinproducent på riktigt?
DRAGUIGNAN. Tisdag 21 september 2022
Värmen, torkan och bränderna har skapat en ny arbetsrytm i Europas vingårdar. ”Ja”, bekräftade Lars Torstensson, Sveriges mest etablerade och erfarne vinmakare, ”vi skördar druvorna en månad tidigare än vanligt.”
”Vi är inte säkra på vad det får för konsekvenser. Men vi vet att vi är inne i en förändring.”
Förändringarna är dessa:
Vinodlingen flyttar norrut. I Skåne finns redan 30 vingårdar som satsar på en kommersiell framtid. Det odlas vin i Norge nuddande polcirkeln. Södra England producerar mousserande vin i sådan mängd att det konkurrerar med Champagne.
47 procent av EU:s yta har i sommar omfattats av ”varning för torka”. Bland de hårdast drabbade finns södra Europa, med världens tre största vinproducenter, Frankrike, Italien och Spanien, får ställa in sig på att förändra vad de odlar. De måste välja värmetåliga druvor och satsa på en växtförädling som håller vinregionerna kvar i ligans topp.
Kända och beprövade viner kan få ny smak. Världsberömda ”märkesviner” som Châteauneuf-du-Pape har genom åren som rödvin tillverkats på druvorna grenache noir, mourvèdre och syrah . När någon eller några druvsorter inte klarat av hettan har vinodlarna experimenterat fram ersättningsdruvor. Naturligtvis förändras vinet.
Kunderna förvirras. Smaklökarna måste vänja sig vid nya druvkombinationer. Vinälskarna måste uppdatera sin ordlista. Det blir inte bara att köra på med Systemets klyschor, typ ”smaken är härligt frisk och torr med inslag av citrus, rostat bröd, nötter och mineraler och vinets fräscha, pigga mousse kittlar gott i gommen”. (Rostat bröd?! Jo. det var så Systembolaget genom sin lobbyorganisation Vinkompassen för någon vecka sedan lanserade ett nyinkommet vin).
Foto: Marianne Pihl
Vid en improviserad vinprovning i Torstenssons provencalska hembygd efter den mest regnfattiga sommaren i historien sa han:
”Hettan tvingade fram en rekordtidig vinskörd – och nu är vi inte säkra på vad som händer under jäsningen. Vi riskerar att förlora balansen mellan alkohol, syra och aromer. Vi studerar urlakningen – färg och frukt och smak. På rödvin kommer vi att känna skillnad. Med mindre syra blir dryckerna sötare. Alkoholhalten kan bli för hög.”
Torstensson är en lång och smal 64-åring, uppvuxen i Hjo, som tillbringat halva sitt liv i Frankrike som författare och vinmakare och har varit rådgivare till vinodlare i en rad länder från Argentina i väst till Bulgarien i öst. Han är nyss hemkommen från uppdrag i den amerikanska delstaten Washington. Medan han hällde upp ett vin med milt gul färg fortsatte han:
”En vinmakare går in i en tid av ovisshet. Vi tittar på druvorna där de hänger på stockarna. Förr i tiden var en druva av tio övermogen. Men nu är det i stället en druva av tio som är normal. När man får fler övermogna druvor minskar lagringsdugligheten.”
”Och stockarna reagerar ibland med att vilja rädda livet på sig själva och slutar att ge druvorna näring.”
Torstensson har studerat fenomenen på den vingård, där han leder arbetet, den för svenskar kända Domaine Rabiega. I två decennier ägdes den av det svenska vin- och spritmonopolet men nedgånget efter att därefter ha vandrat mellan skilda ägare. Med Yohan och Blenda Adell von Corswant är den åter i svenska händer. Torstensson har av gourmetoraklen Gaul & Millau utsetts till ”Vigneron de l’année” och av tidskriften Gourmet till ”Winemaker of the Year”. På sin hemsida noterar han att han ”totalt erhållit upp emot 500 medaljer och utmärkelser för olika viner världen över”.
Vid vinprovningsdisken med ett batteri buteljer, stiliga glas och spottkoppar sa han som exempel på vinmakarnas trix:
”Nej, till det där vinet, gult i tonen, har jag inte tillfört någon tillsats. Det ligger till tvärtom. Vill man ha det vitare tillför man ett protein.”
”Skål!”, sa jag.
Foto: Marianne Pihl
Torstensson talade sedan om att ”vi måste få nya druvsorter för att vingårdarna ska överleva”. Vinnarna i den nya klimatsituationen spådde han blir Danmark, Sverige och Polen.
”Det här är första året då alla förstår, att klimatförändringarna verkligen är ett problem. Förr har många av oss kunnat skaka av sig oron med att säga: Klimatet skiftar alltid år från år.”
”Men nu vet vi. Kämpigast blir det för Champagne, Chablis och Moselviner. Men champagne kan luta sig mot att ingen är skickligare i marknadsföring än dom.”
”Men vi får vänta tio år för att se vad utfallet blir … både i syd och nord. Det kan gå bra för svenska vinodlare De lär sig – men de måste få ner sina priser till hälften.”
Landskapet Languedoc-Roussillon längs Medelhavet ner mot Spanien producerar mest vin i Frankrike, tre gånger så mycket som det mera berömda Bordeaux. Men i Languedoc skördas mest rosévin – och, som Torstensson uttryckte det, ”i de flesta rosé finns inget att upptäcka”.
Från Bordeaux, däremot, kommer många av de största och dyraste vinerna – men också mycket medelmåttigt; en tredjedel blir etanol Druvorna skördas till stor del av gästarbetare från Bulgarien för en lön om 110 kronor i timmen. Den extremt torra och heta sommaren tvingade alla att inleda skörden rekordtidigt. Druvorna är små och ger ovanligt lite saft.
”Vi ser ut att förlora en tredjedel av vår produktion”, sa en odlare i Bordeaux. ”Merlot är en känslig vindruvssort när det kommer till värme. Cabernet Franc klarar sig bättre. Kanske ska vi byta till den.” Men klassiska druvblandningar ändras inte i en handvändning.
I Frankrike var nederbördsmängden i juli den lägsta någonsin uppmätt för denna månad. Torkan i landet är den värsta sedan mätsystemet grundats 1956.
För vinvärldens snobbar kan det med nya smaker bli nödvändigt att förnya ordförrådet i samband med tester.
De kommer inte undan med ”citrusfrukter som lime, gröna äpplen och aprikos” eller flitigt använda ord på dofter, som ”petroleum” som pekar på uppblåsbara badankor i en swimmingpool.
Några viner har en så distinkt doft att vinpratarena talar om ”nässlor, krusbär, grapefrukt och fläder” – och lyssnar man noga hörs då och då beskrivningen ”kattpiss”. Vilka de nya orden för de nya vinerna blir vet vi inte.
